I vårt dykområde finns det historier bakom förlisningen med dödlig utgång. Den här handlar om ett sådant:
Den nästan 18 meter långa och 5 meter breda båten hade runt 12-tiden den 23:e mars 1944, lastat färdigt 13 ton kol, olja, färskvatten och proviant, och kastat loss för att gå ut i det för dagen hårda vädret. De två stora oljefaten avsedda för Sjöfartskontrollens motorbåt, gjorde båten än mer instabil än vad hon redan var. Men båten hade varit ute i hårt väder förr, ända sedan den byggdes år 1894 och klarat sig bra, så därför bestämdes att färden skulle bli av ut till Hävringe från Oxelösunds hamn. Men man hann bara ett stycke ut i inloppet, när man mötte en hjälpvedettbåt, som varnade för halv storm med snöbyar, och man avrådde båten från att åka ut.
Befälhavaren lyssnade på uppmaningen och vände om för att se om vädret skulle lugna ner sig. Med täta kontakter med Hävringe fick man på eftermiddagen höra att vinden hade mojnat en del och man bestämde att göra ett nytt försök att ta sig ut innan mörkret kom. Efter ungefär en timmes gång, när man passerat Grässkär friskade vinden i ordentlig och en kraftig kastby fick båten att kränga nästan 45 grader åt styrbord och tryckte ned styrbordssidan under vattenytan. Man försökte parera så mycket man kunde, men relingen hade redan kommit under ytan, och eftersom båtdäcket hade fast brädgång utan stormportar samlades en stor mängd vatten på däcket och tyngde ner fartyget mer och mer. Hela tiden slog det in mer vatten på fartyget och lutningen bara ökade. Befälhavaren insåg nu att det inte fanns någon möjlighet att rädda fartyget och beordrade de nio andra i besättningen att ta sig upp på däck.
Lutningen på båten ökade till 90 grader och den låg nu med skorstenen i vattnet. Alla besättningsmän hoppade överbord utom befälhavaren, som fortfarande stannade kvar för att försöka påkalla lotsarnas uppmärksamhet med mistluren. När vattnet till sist även slog in över honom var också han tvungen att överge båten för att kasta sig i vattnet tillsammans med de andra. Kort därefter slog båten runt och lade sig med kölen i vädret och bara efter en liten stund senare sjönk hon med aktern först. Till en början låg hela besättningen ganska nära varandra. Befälhavaren kämpade sig fram från den ene till den andre, hjälpte dem att få fast livbältena, som i brådskan inte blivit påtagna på rätt sätt, och förklarade att lotsbåten snart borde komma. Men för varje minut i det iskalla vattnet orkade inte männen hålla sig kvar på ytan utan sjönk eller gled bort från varandra utan att någon kunde göra något.
Utkiken på Hävringe hade emellertid uppmärksammat en kraftig ångutveckling i vattnet och insett att en båt behövde hjälp och gav sig direkt ut till platsen. Efter en halvtimmes färd var man framme, men då fann man bara fyra stycken av besättningen vid liv. Arbetet med att bärga de överlevande försvårades på grund av att besättningsmännen var stelfrusna och överisade, men till slut fick man dem ombord. Befälhavaren, som var fastfrusen i en livboj tvingades ta fånglinan som kastades ut till honom med tänderna. Två andra besättningsmän hade klarat sig genom att klamrat sig fast vid en potatislår. Ytterligare en besättningsman bärgades, men han var inte längre vid medvetande och trots upplivningsförsök kunde man inte rädda hans liv. Efter att ha åkt runt haveriplatsen några gånger till för att leta efter flera överlevande fick man till sist ge upp och sätta kurs mot land.
Vraket som heter Isbjörn ligger idag på rätt köl med några graders lutning på ett ungefärligt djup på 48 meter. Välkommen att dyka på den med oss i DK Aquatic!
